Jag skriver på en roman med arbetsnamnet "Sonen och hans far" som är tänkt att utgöra första boken i en romantrilogi om min farmor Edit, född 1888 och uppväxt i en lägenhet i det pampiga hus på Västra Boulevarden 17 i Kristianstad som ligger som bakgrundsbild här på sidan, och min farfar Axel, född 1880 i Timmernabben, Småland.

Mina anteckningar från skrivprocessen börjar 220802, den senaste anteckningen kommer  överst.

220920

Det går kanske lite sakta nu, har haft en sjukdomsperiod, men jag har precis blivit klar med version ett av den första delen av "Sonen och hans far" (drygt 50 sidor). Skrivandet tog mig in på oväntade vägar, så som det gärna och helst ska göra. I kapitel sex skriver jag om min fars studentmiddag på Stadshotellet i Västervik i maj 1946. Jag besökte hotellet i somras.

Jag hade några rader i min fars anteckningar om sitt liv att utgå ifrån. Han  skriver: "På kvällen var det fest på Stadshotellet. Studenter, rektor och lärare satt i ett särskilt rum och åt supé med snaps. Då lade man bort titlarna med rektor och lärare. De anhöriga åt i stora matsalen. Senare förenade sig studenterna med sina anhöriga, och det blev dans. Därmed har jag nått målet med min fyraåriga vistelse i Västervik."

Sådan pregnanta rader är fulla av innehåll. Men det där med dansen har jag nog ändå missat, ser jag nu. Måste återvända till det skrivna, jag får se vad dansen kan ställa till med.

220818

Det går inte fort att skriva, jag är nu djupt försjunken i kapitel fem, där min huvudperson Sven-Eric ska på middag tillsammans med sina föräldrar hemma hos flickvännen Gun och hennes föräldrar. Det är maj 1946 och Sven-Eric ska dagen efter ta sin studentexamen. Middagen utvecklar sig dock inte alls på det sätt han hoppas. Men hur exakt middagen kommer gestalta sig är någon jag får veta i dag, när jag skriver den scenen.  Just nu vet jag bara på ett ungefär, utifrån mitt allra första utkast. Jag försöker verkligen hålla mig precis lagom öppen för vart berättelsen vill föra mig. Det är så lätt att döda de kreativa infallen, men dessa får ju inte heller helt ta över. I detta oväntade, överraskande och samtidigt planmässiga ligger mycket av lockelsen med romanskrivandet. Nu brinner jag av iver att få börja dagens första skrivpass. Det brukar bli 2 x 50 minuter varje förmiddag.

220807
Brottas en hel del med kapitel 4, som jag förarbetad minst och inte har så utvecklade tankar kring. Men det visar sig nu vara ett viktigt kapitel med Sven-Erics möte med sin gamle lärare Bengt.  Mötet blir en prövning för S-E. Han frågar sig om han verkligen ska fullfölja sin intention att blir lärare. Bengts lärarliv är på ett sätt både avskräckande, men på ett annat sätt inspirerande, hos den gamle finns också en förmåga att förmedla människor värde och valmöjligheter, och de unga lyssnar på honom. Kommer någon lyssna på Sven-Eric?

Jag hoppas blir klar med den egentliga 1:a version av detta kapitel under nästa vecka. Jag delger er mer av mitt arbete fortlöpande, kan kanske vara av intresse för just dig.

220803
I kapilet 4 försöker jag mig nu på att skildra hur det kunde se ut och höras på en historielektion på Västerviks läroverk under kriget, när man diskuterade Hitler och nazismen. Inget jag bestämt kan veta förstås, men jag gör olika sannolika antaganden. Dock är hela kapitlet, och det övriga skrivna kapitlen, än så länge bara ett hyfsat utkast, som väntar på senare bearbetning, när jag nått fram till och ser en slags helhet, vilket jag troligen först gör när hela romanen föreligger i sin första version - då blir det dags för version 2, som brukar stärka den literära kvaliten betydligt.

220802

I dag har jag skrivit på kapitel 4 i "Axel och hans son", där jag skildrar en lärare som sonen - min huvudperson Sven-Eric - hade på Västerviks läroverk 1943 - 1946.